Herr Virrpanna
Där uti glömskan
där bor herr Virrpanna
Där som oftast
finner han sig som ensammast
Där uti i glömskan
utgrenar sig torkan
utanför grönskas stunder
och han finner sig sällan påmind
om att vara ute i dess friska lugnhet
Där uti i glömskan
råder trösklar uppåt knäna
En daglig kamp tycks vara
att ta sig över en
och de andra
Där uti glömskan
där strosar herr Virrpanna
ut på stigen
han vill sig minnas
ha gått på om igen
och en gång till
Där uti glömskan
där sover herr Virrpanna
Skaver gör reson
längst kroppens kontur
Han drar över täcket
och väntar åter längtande efter sol