Något nytt
Rasp,
Så fick lågan hållas från trä till bomull
i en stillsam hand som om allt stannar
när du håller andan
för att inte råkas släcka ut
den som måste brinna
för att få dig lyckas se allt runt omkring
Lågans ljus landade igen
på din uppsyn
När jag lär mig måla vackert, ska jag måla denna bild
som ömt skall få ramas in
Hur blandar man rätt nyans på en palett
som lyckas återge alla de färger jag ser i dig nu
När elden lyser upp din hud,
din bringa, som får mig att hoppa ur
allt jag blir i detta ögonblick
och jag vill blunda för att aldrig se dig
försvinna in i något annat
Varken rum eller i en annan tid
bara där stå och beundras av mig
som om du inget annat vet
Du som nu
blåsande på tändstickan som nyss
för första gången födde nytt liv,
ljus för oss att dansa i
De varma trä, som bar ett liv i brand längst sina fåror
vilar fint på kall marmor
Och sista gången vi möts
är den gång du andas ut på mig
Jag är något du kan se
Något som svärtas ned av en låga som brinner
och jag blundar för att inte se dig försvinna
för är denna gång den sista jag ser in i dina ögon
vill jag inte se de ljus som faller på
och glimmar i de diamanter på din kind
Så tindrande,
som om de går att önska till
Kasta mig i gapet av elden, gör mig blind
Låt ljus träffa mina ögonlock
och färga världen röd
Snurra mig och säg alla galenskaper
som kärleken bringar
Omfamna mitt hjärta
trots att du aldrig får grepp om mig
Låt mig få brinna häftigt i dig
och du får brinna stillsamt
i mig