Dömd till vuxen
Mitt skafferi luktar vuxet
av peppar, salt
och sånt som fanns
i barndomshemmets vrår
sånt jag aldrig tålde då
Barnet som aldrig ville bli
vuxen
Av allt hon såg
så var deras värld
stor och grå
moln av grymma ord
ingen tycktes tänka
skulle komma att göra
världen stum
för barndomens sköra öra
Att somna för en stund
mellan nedsläckta rum
på utsträckt bomull
Att vakna tidiga mornar
och se oveckat lakan
vila stumt
Jag som aldrig trodde
att min barndom
skulle straffa sig
här i den vuxna tiden
Nu är jag dömd att göra sånt
så som vuxna gör
De hör ingenting
Inget rår de sig för
vi vuxna
Var det vårat eget fel?
Vem kan vi skylla på om det