Fröken Naiv
Där sitter hon
Fröken Naiv
Tindrar mot ridån
gör hennes blå ögon
och ändå
tycks den aldrig gå upp
Hon kikar
så nyfiken
mellan sammetslena skynken
Vad finns där att se
Något vill sig visas
för hennes lätta sinne
men mer
kommer aldrig kunna bäras
av ett redan sprött och skört inre
För här i salen
kan hon åter ge och ge
men där bakom gardinen
vill sig tvivel ses
Och tvivel vill gärna gro
i tindrande ögon
Tvivel vill döva
givmilda öron
Tvivel vill föda
mer av sig själv
tills fröken Naiv
inte vill ge igen
Fröken Naiv
Du är inte ung och dum
Du är ren och oskuldsfull
Fröken Naiv
Du är inte rädd för allt det onda
Du är rädd för de självgoda