Offerkofta
Det var längesedan
jag såg ansiktet av en lögnare
Och nu
gömde han sig åter igen
i min goda vilja
I mina blå ögon
simmande han objudet stolt
i urtvättad kofta
Skvättandes klichéer på mitt samvete
om att vi står inför samma frågor
samma svar
Vad blir kvar
Ingen äkthet i hans ord
Han var handlingsfattig
En lögnare
Inför mitt förnuft var jag blind
inför mitt tålamod var jag ömmande
i mitt hjärta
längtande
efter en lögnare
i urtvättad kofta
Han bar den alltför ofta
alltför stolt
ändå bönande om
att få den tvättad i mina färger